Nu har det varit underbara höstdagar i snart två veckor. Klarblå himmel och sol. Hösten är fin på sitt sätt.

På väg till jobbet möts jag av sprakande soluppgångar. (se nedan)

Och idag, när jag var ute och hängde upp tvätten, hörde jag ett härligt läte högt över mitt huvud. Havsörn!!! (se nedan)

Jag släppte allt jag höll i, in efter kameran. (Nu blev inte bilderna dom bästa pg a att dom flög väldigt högt och jag var nog darrig på handen) Och Johan ut efter med kikaren. Det var inte bara en, utan två. Dom cirkulerade runt på uppåtströmmarna, och ropade till varandra. Hihi, vilken häftig upplevelse. som jag har väntat!

Vi vet ju att det finns örn i området. Jag har sett en förut, här i närheten. Men att kunna stå på verandan och titta på örnar...